torstai 25. syyskuuta 2008

David Lindström (RKP)

1. Jag tycker att vi skall bevara så mycket fritidsområden, parker och skogsområden som det bara är möjligt. Stränderna och tomterna kring dem är extra känsliga för intrång eftersom de också är de mest attraktiva omrrådena för eventuellt byggande. Sanningen är också den att Helsingfors behöver fler bostäder och tomtmarkerna börjar tryta, men det finns fortfarande gamla industriområden som kan bli bostadsmarker. En lösning är att också i Finland börja bygga på höjden.

2. Jag tycker inte att vi skall hå en folkomröstning. Kommunalvalet i sig är ju en folkomröstning där människor kan rösta på kandidater som talar för tex bevarande av skog. Det är oerhört viktigt att vi börjar satsa på människans välmående. Vi måste skapa förutsättningar för människor att trivas med tillvaron. Flera stora undersökningar påvisar att ökad satsning på fritid och kultur gör att vi mår bättre. Det är alltså inte bara en kostnad, utan en samhällsekonomisk investering för framtiden.

3. Det behövs nog mindre antal namn än 25 000 för att skapa en opinion. När en folkrörelse sätter igång tar nämnder och fullmäktige upp frågorna. De folkvalda i ett kommunalval är ju demokratiskt valda personer som utgör en direkt länk till sina väljare. Tanken att göra närdemokratin ännu tillgängligare är vacker, men i praktiken betyder det att kostnaderna för ärendebehandlingar skjuter i höjden och att beslutsprosesserna tar alldeles för lång tid. Ett exempel jag hörde var en motion om en skateboardbana, som efter alla rundor kostade samhället ca 20.000 euro. Banan blev aldrig byggd. För de pengarna kan man göra så mycket annat än att ösa in dem i byråkratiska kostnader.

Ei kommentteja: